”Duktigt. Du ska aldrig någonsin kontakta mig igen. I framtiden träffas vi bara om jag råkar vilja det. Du har alltså blivit belagd med besöksförbud.” Han nickade upprepade gånger och andades plötsligt ut. Hon tänker inte döda mig.

”Om du någonsin tar kontakt med mig igen så kommer kopior av den här cd:n att hamna på varenda tidningsredaktion i Stockholm. Förstår du?”

Han nickade upprepade gånger. Jag måste få tag på filmen.

”En gång per år ska du lämna in din rapport om mitt välbefinnande till Överförmyndarnämnden. Du ska rapportera att min tillvaro är helt normal, att jag har fast arbete, att jag sköter mig och att du inte anser att det är något som helst onormalt med mitt beteende. Okej?”

Han nickade.

”Varje månad ska du formulera en skriftlig men fejkad rapport om dina möten med mig. Du ska utförligt berätta om hur positiv jag är och hur bra det går för mig. Du ska posta en kopia till mig. Förstår du?” Han nickade igen. Lisbeth Salander noterade frånvarande de svettpärlor som samlades på hans panna.

”Om några år, säg två, ska du inleda förhandlingar i tingsrätten om att få min omyndigförklaring hävd. Du ska använda dina fejkade rapporter från våra månadsmöten som underlag. Du ska skaffa fram en hjärndoktor som kommer att gå ed på att jag är helt normal. Du ska anstränga dig. Du ska göra precis allt som står i din makt för att jag ska bli myndig.” Han nickade.

”Vet du varför du kommer att göra ditt allra bästa? Därför att du har en jävligt bra anledning. Om du misslyckas kommer jag nämligen att offentliggöra den här filmen.”

Han lyssnade till varje stavelse som Lisbeth Salander uttalade. Hans ögon brann plötsligt av hat. Han bestämde sig för att hon gjorde ett misstag som lät honom leva. Det här ska du få äta upp din jävla fitta. Förr eller senare. Jag ska krossa dig.Men han fortsatte att nicka entusiastiskt till svar på varje fråga.

”Samma sak gäller om du tar kontakt med mig.” Hon drog handen över sin hals. ”Adjöss med den här lägenheten och din fina titel och dina miljoner på det där utlandskontot.”

Hans ögon vidgades då hon nämnde pengarna. Hur fan visste hon…

Hon log och drog ett halsbloss. Sedan fimpade hon genom att släppa cigaretten på den heltäckande mattan och krossa den under klacken.

”Jag vill ha dina reservnycklar både hit och till ditt kontor.” Hans ögonbryn rynkades. Hon lutade sig fram och log saligt.

”Jag kommer att ha kontroll över ditt liv i fortsättningen. När du minst anar det, kanske när du ligger och sover, kommer jag plötsligt att stå här i sovrummet med den här i handen.” Hon höll upp elpistolen. ”Jag kommer att hålla koll på dig. Om jag någonsin hittar dig tillsammans med en flicka igen — det spelar ingen roll om hon är här frivilligt eller inte — om jag någonsin hittar dig med en kvinna överhuvudtaget…” Lisbeth Salander drog fingrarna över halsen igen.

”Om jag skulle dö… om jag skulle råka ut för en olyckshändelse och bli överkörd av en bil eller något annat… så kommer kopior av filmen att postas till tidningarna. Plus en utförlig historia där jag berättar om hur det är att ha dig som förmyndare.”

”En sak till.” Hon lutade sig fram så att hennes ansikte bara var några centimeter från hans. ”Om du någonsin rör mig igen kommer jag att döda dig. Tro mig på mitt ord.”

Advokat Bjurman trodde henne plötsligt. Det fanns inte utrymme för bluff i hennes ögon.

”Kom ihåg att jag är galen.”

Han nickade.

Hon betraktade honom med eftertänksam blick.

”Jag tror inte att du och jag kommer att bli goda vänner”, sa Lisbeth Salander med allvarlig röst. ”Just nu ligger du och gratulerar dig själv till att jag är korkad nog att låta dig leva. Du känner att du har kontroll trots att du är min fånge eftersom du tror att det enda jag kan göra om jag inte dödar dig är att släppa dig. Du är alltså fylld av förhoppningar om att strax kunna återta din makt över mig. Eller hur?”

Han skakade på huvudet, plötsligt fylld av onda aningar.

”Du ska få en present av mig så att du alltid kommer ihåg vår överenskommelse.”

Hon log ett snett leende och klättrade upp i sängen och satte sig på knä mellan hans ben. Advokat Bjurman förstod inte vad hon menade men kände plötslig rädsla.

Sedan såg han nålen i hennes hand.

Han kastade med huvudet och försökte vrida kroppen till dess att hon satte ett knä mot hans skrev och tryckte varnande.

”Ligg still. Det är första gången jag använder den här utrustningen.”

Hon arbetade koncentrerat i två timmar. När hon var färdig hade han slutat gnälla. Han tycktes närmast befinna sig i ett tillstånd av apati.

Hon klev ned från sängen, lade huvudet på sned och betraktade sitt hantverk med kritiska ögon. Hennes konstnärliga talanger var begränsade. Bokstäverna vinglade och det såg impressionistiskt ut. Hon hade använt röd och blå färg då hon tatuerat budskapet, det var skrivet i versaler på fem rader som täckte hela hans mage, från bröstvårtorna ned till strax ovanför hans könsorgan:

Hon samlade ihop nålarna och placerade färgpatronerna i sin ryggsäck. Därefter gick hon till badrummet och tvättade händerna. Hon upptäckte att hon mådde väsentligt bättre då hon kom in i sovrummet igen.

”God natt”, sa hon.

Hon låste upp den ena handbojan och placerade nyckeln på hans mage innan hon gick. Hon tog sin film och hans nyckelknippa med sig.

Det var när de delade på en cigarett strax efter midnatt som Mikael berättade att de inte skulle kunna ses på ett tag. Cecilia vred häpet ansiktet mot honom.

”Vad menar du”, frågade hon.

Han såg skamsen ut.

”På måndag åker jag in i fängelse på tre månader.”

Någon ytterligare förklaring behövdes inte. Cecilia låg tyst en lång stund. Hon kände sig plötsligt gråtfärdig.

Dragan Armanskij hade börjat misströsta när Lisbeth Salander plötsligt knackade på hans dörr på måndagseftermiddagen. Han hade inte sett röken av henne sedan han avbokat undersökningen om Wennerströmaffären i början av januari, och varje gång han försökt ringa henne hade hon antingen inte svarat eller lagt på luren med förklaringen att hon var upptagen.

”Har du något jobb till mig?” frågade hon utan onödiga hälsningsfraser.

”Hej. Kul att höra av dig. Jag trodde att du hade dött eller något.”

”Jag hade några saker jag var tvungen att reda ut.”

”Du har ganska ofta saker du behöver reda ut.”

”Det här var akut. Jag är tillbaka. Har du något jobb till mig?”

Armanskij skakade på huvudet.

”Sorry. Inte just nu.”

Lisbeth Salander betraktade honom med stilla ögon. Efter en stund tog han sats och fortsatte att prata.

”Lisbeth, du vet att jag tycker om dig och gärna ger dig jobb. Men du har varit borta i två månader och jag har haft mängder av jobb. Du är helt enkelt inte pålitlig. Jag har varit tvungen att lägga ut på andra för att täcka upp för dig och just nu har jag ingenting.”

”Kan du höja volymen.”

”Va?”

”Radion.”

… tidskriften Millennium. Beskedet att industriveteranen Henrik Vanger blir delägare och tar plats i Millenniums styrelse kommer samma dag som den förre ansvarige utgivaren Mikael Blomkvist börjar avtjäna sitt tre månaders fängelsestraff för förtal av affärsmannen Hans-Erik Wennerström. Millenniums chefredaktör Erika Berger uppgav vid presskonferensen att Mikael Blomkvist kommer att återta utgivarskapet då fängelsestraffet är över.

”Det var som fan”, sa Lisbeth Salander så lågt att Armanskij bara såg läpparna röra sig. Hon reste sig plötsligt och gick mot dörren.

”Vänta. Vart ska du?”

”Hem. Jag vill kolla några grejer. Ring när du har något.”